Kommentaren som blev för lång

Följande inlägg var först tänkt som en kommentar, men växte till ett helt inlägg.

@hallon: Hej, välkommen till min blogg. Det glädjer mig att se att se ett nytt ansikte på sidan. :)
Vem är du? Känner igen namnet någonstans ifrån... är du en polare till otyg?

Nu må det vara så att jag "känner" pappans sambos dotter, samt att jag inte befinner mig i spjutsbygd allt för ofta, men jag finner det mest intressant att du själv framstår som en "vetare" när du påstår dig "veta" hur väl jag känner familjen i fråga. Någon som "vet" så mycket om mig, utöver det jag skriver i in blogg, har ju uppenbarligen hållit ögonen på mig en tid. Det är lite läskigt faktiskt, om du nu hade haft någon uppbackning i dina påståenden. Då uppkommer frågan: vad är din källa, o du annonyme?

Du skriver mycket intressanta saker som ger mig en viss inblick i din personlighet, till exempel så verkar jantelagen ligga dig varmt om hjärtat. Att ha åsikter är inte fel. Jag hoppas att du håller med mig där. Jag har många åsikter om saker som jag inte har förstahands-fakta om, krig i fjärran länder, galna hustrumisshandlande österrikare, världsekonomiska framsteg i asien. Allt det där och mycket till har jag en åsikt om, trots att jag inte vet allt de enskillda situationerna och fallen. Jag kan satsa ganska resonabla summor pengar på att även du har åsikter om saker som varken rör dig, intresserar dig, eller ens har något i närheten med dig att göra. Att påstå att Sebastian är pinsamm som yttrar sin bild av händelserna, med din motivering att det finns dom som vet bra mycket mer än han, det är som att loska sig själv på benet; det är inte särskilt snyggt och man ser ut som en idiot.

Det finns alltid någon som vet mer än en själv. Den som vet mest är dock exkluderad från den regeln.